wiolettan
Några dagars resa och mina intryck.
Nu är vi hemma igen efter en kortare resa, på några dagar, som har varit intressant, givande och trevlig. Målet för vår resa var Årnäs utanför Mariestad i Västergötland, för att där fira min ena systers 90-årsdag.
Vi startade tidigt på morgonen, i torsdags och åkte via Enköping, Hummelsta, Irsta, Dingtuna. Kvicksund, Arboga, Götlunda, Örebro, Mosås till Kumla. Alltså många småvägar, känns bättre än Europavägarna, vi får se och uppleva mera, kan stanna och rasta eller bara stanna för att njuta av landskapet.
Rapsfält kanske.
Ett hjärta i förbifarten, flimrade förbi. Ni ser att det regnar ute, men vi satt skönt inne i bilen, i lagom fart.
I Kumla besökte vi Skoindustrimuséet. Att titta på gamla saker och kanske få en liten inblick i hur folk levde förr i tiden, tycker både mysingen och jag om.
Det var märkligt att vandra i museet och titta. Tiden hade där inne, i alla fall på en våning, stått stilla sedan skofabriken lades ner. Längst bak i bilden syns en dam som, då vi var där jobbade med skosulor.
Denna dam däremot var inte på riktigt.
En tidstypisk symaskin, kan jag tänka mig, vacker på sitt sätt.
Kumla, en ort cirka 2 mil ifrån Örebro har varit känd för sin skotillverkning som har haft stor betydelse. Den första skofabriken öppnades här 1895. Det har funnits över 130 olika skotillverkare under årens lopp, däribland fabrikerna Kavat och Age. Så fabriken har betytt mycket för orten och därför ville man bevara minnet av den tiden, vilket resulterade i att ett museum öppnades 1986.
På första våningen visas utställningar om skoindustrins utveckling och svenskt skomode från 1890 till 1980. Där finns också en temautställning där olika intressanta teman om branschen, hantverk, historia och konst blandats.
Jag visar här bara en del av alla montrar som fanns. Detta är skomodet på 1920-talet.
1930-talet.
1950-talet.
1960-1980-talet. Det var roligt att se och minnas hur skorna har sett ut under olika tider, som jag själv kommer ihåg. En del skor hade inte ändrats märkbart.
På andra och tredje våningen finns skofabriken Bengtar-Sko bevarad. Där tillverkas och säljs skor fortfarande, vilket är unikt och det fick vi vara med om och se. Dagligen arbetar en skomakare och en nåtlerska där. Vi såg tre stycken som arbetade med olika saker.
Vi passade också på att äta god mat, på Henkas restarung i Kumla, innan vår resa fortsatte.
