wiolettan
Jag ligger i hårdträning.
Önskar att den rubriken var sann, men verklighet och önskedrömmar är inte samma sak, men dom kan bli det.
Nu ska jag sluta att skoja, detta är allvar.
Vi ska ju åka på en bilresa, bara mysingen och jag, neråt i vårt vackra land. Rutten i stora drag, vad jag minns, blir Gnesta, Åtvidaberg, Målilla, Älmhult, Kristianstad, Trelleborg, Lund, Klippan, Värnamo, Eksjö. Det blir inga stora Europavägar utan vi tycker att det är trevligare att komma närmare landskapen och se lite, därför håller vi oss på mindre vägar. Så, ni får gärna vinka om ni ser oss, en grön Citroën, bjuder då på kaffe om det finns ett konditori i närheten, och, om ni vill träffa oss. Vi startar i helgen och därför blir det inget datori på ett tag. Hotellrummen är bokade så det är bara att åka iväg.
Nu tillbaka till träningen. Tänkte att jag skulle se och känna hur mycket och hur länge som jag orkade att gå. Vi har ju inte gått runt Lötsjön någon gång i år. Där som vi gick nästan varje dag förut.
Sagt och gjort. Det första annorlunda som vi ser är denna information. Golfängarna blev Naturreservat i december i fjol. Härligt, jättebra. Då lär de inte kunna bygga bostäder där åtminstone.
Då vi kom ner till Lötsjön blev jag påmind om den roliga tävlingsleken som Bosse Lidén bjöd oss på år 2016. Skulle fota olika antal av varje sort och jag valde fåglar, vilket jag upptäckte inte var så lätt. 2 fåglar, 3 fåglar, 4 fåglar, 5 fåglar och 6 fåglar. De ville ju inte sitta still. Men med dessa lyckades jag pricka in sex stycken. Den här gången var det betydligt flera. Jag ser i alla fall 20 st. inklusive de två i luften.
Uppe vid skogsbrynet vid Golfängarna har kommunen satt lökar, pingstliljor.
Lötsjön och fontänen, så vacker.
Dessa två har funnit varandra. Vi frågade mannen som brukar jobba där vid planteringarna och han sa att dom trodde att den vita var en Kaki Campbell och den gråsvarta en Blåanka. Ja, i mina ögon är de änder, men kanske inte i dom vanliga färgerna.
Såg inte till något hjärta som vi annars alltid brukar hitta. Det enda vi fann var detta. Nästan ett hjärta.
Vår runda tog nästan dubbelt så lång tid som vanligt och "andnöden" (där var jag lite vitsig, som ni kanske märkte)var svår ibland, men hem kom vi. Härligt.
Ha det så bra alla mina bloggvänner. Jag kommer att sakna er för någon dator tar vi inte med oss och vi har inte några moderna mobiler.
