wiolettan
Röriga tankar.
I natt har det kommit lite snö och nu håller det på att regna bort.
Hörde av min bror i Ångermanland att de har mycket med snö där, över en halv meter och mer lär det bli i dagarna framöver.
Av min bror i Farsta hörde jag att det var bara några plusgrader i Spanien, enligt telefonsamtal där ifrån igår och i Colombia, ifrån en bekant källa, närmare 40 grader varmt. Förstår att en del som kan, väljer att flytta på sig ibland.
Min mysing fick denna vackra bukett i fredags, för väl gjort arbete på logen. Han är med och engagerar sig i så många olika saker och ibland kommer han hem med blommor, choklad, vinflaska eller som i går en god glögg.
Min äldsta bror var här och hälsade på oss i helgen, men tyvärr så blev jag dålig, kräktes och fick flimmer, men annars, det är så trevligt att träffas.
Min mysing gjorde den mesta delen av maten. En god fläskfilégratäng med Hasselbackspotatis, bland annat.
I tisdags var jag till Karolinska på olika undersökningar. Fick inte cykla som jag trodde och som det stod på min kallelse, på grund av min pacemaker. Fick i stället kärlvidgande medicin, kändes lite märkligt, men inte så ont, bara i huvudet, men det kanske var av det radioaktiva ämnet som de sprutade in i blodet. Vet ej. I morgon ska jag dit igen och även då står det att undersökningstiden är cirka 2-2,5 timmar.
"Olga lilla, jag tror att jag fått malaria".
"Jaså, varför tror du det"?
"Jo, det står här i läkarboken att man till en början plågas av svåra svimningsanfall, kräkningar och svår yrsel".
"Ja, men du har väl inga sådana symtom"?
"Nej, men det står också här i boken att man till en början ingenting märker".
Två pojkar i åttaårsåldern låg på samma sjukhussal. Den ene sa:
"Vi måste vara syskon med varandra".
"Hur då"?
"Vi har ju samma syster".
"Doktorn uppmuntrande till patienten:
"Upp med huvudet nu. Det är inte så farligt. Jag har själv haft samma sjukdom".
Patienten:
"Ja, men inte samma läkare".
Undrar om det är detta som kallas för "sjuk humor"? Jag är i alla fall så tacksam att de var så underbara på sjukhuset och vänliga. Talade om precis vad som skulle hända och varför. I första undersökningsrummet var det 3 läkare och 2 sjuksköterskor. Fråga mig inte varför, för jag vet inte. För det var mest bara 3 som arbetade.
Riksdagsman Larsson träffar biskopen och de diskuterar vardagens väsentligheter.
"Ett faktum är att om du går ut i regnet och vänder ansiktet mot skyn, så kommer du att få en uppenbarelse", säger biskopen.
Larsson blir nyfiken och följer rådet. Men återvänder besviken.
"Jag stod där och regnet rann innanför kragen. Jag kände mig faktiskt som en idiot".
"Ja, se där", säger biskopen.
Nej, nu ska jag sluta att larva mig. Det blir inget redigt skrivet i alla fall.
