wiolettan

Äntligen fredag...

Av wiolettan - Igår 09:12


...nej, det kan jag inte säga, utan redan fredag. Denna vecka har gått så fort, förstår inte riktigt varför. Vi har inte haft så mycket omkring oss, jo lite, så tiden går fort.


Som vanligt har vi varit på sångövning i vår lilla SPF grupp. Vi träffas och sjunger mest för att det är roligt nu, för vi har ingen sångledare, som kan spela och kan noter. Så vi sjunger gamla kända sånger, bara för att vi tycker att det är så skoj. Mysingen håller i det hela än så länge. Jag kan ju noter och kan ta ut en sång på vår orgel, men jag är inte den som spelar i sådana sammanhang, det duger jag inte till.


Vi har också varit och tagit influensasprutan. Ja jag säger då det. Vilken tur att vi gick dit en kvart innan de skulle öppna, det var ändå fullproppat med folk. Båda väntsalarna var fyllda. Men jag har ju varit så många gånger där så jag visste att de har några stolar utanför läkarnas rum i korridoren. Jo, det fanns stolar så mysingen och jag och några till fick plats. En gammal man tog en pall och satte sig på. Då det hade gått, kanske en halvtimme så kunde jag inte se den stackars mannen på pallen längre utan erbjöd honom min plats. Han blev så otroligt tacksam. Förstår jag det, sitta på en liten uschlig pall. Jag testade den inte ens.


Efter cirka en timme var vi klara, så det gick ju relativt snabbt. Men, då vi skulle gå ut så var dörrarna låsta och det stod på ett plakat att de tar inte emot några fler patienter denna dag, för vaccinet hade tagit slut. Tagit slut? Det var satt en tid mellan tretton och femton och klockan var bara tio i två. Jag tyckte så synd om dessa som kom dit i onödan, fick vända om och komma en annan dag. Sådan tur att vi gick dit tidigare än kl. ett.


Nu ska vi strax iväg. Vi ska bila till Bromma Blocks. Mysingen behöver jeans bland annat. Jag får titta in till er senare och hoppas att vi alla får en finfin dag. Här har solen kommit fram, det var länge sedan.



 





Snart mitten av november och dags att beställa en väggalmanacka för 2019.


37:de året av almanackan "Ro för själen", som Kerstin Svensson utanför Halmstad är upphovsman till. Jag tycker så mycket om hennes bibelord och tänkespråk för att inte nämna alla fina teckningar.


 

För november står detta tänkvärda. Verkligen något att tänka på.


 

Det märks ute att det är höst. Vissa träd har snart inga löv kvar, bara gula.


 

De blåser ihop i en hög. Den här fanns vid ingången till hyreshuset vi bor i


Oj, nu ska vi strax gå ner till vårdcentralen och se om det går att få en influensapruta. Jag vill inte bli så sjuk som jag var häromåret, innan jag hunnit ta sprutan. Jag träffar inte så mycket med folk så jag kan bli smittad, men mysingen är ofta på möten och sammanträden. Jag kan ju bli smittad genom honom.





Uppfostras eller?

Av wiolettan - 2018-11-12 09:45


Vissa personers beteende slutar aldrig att förvåna mig.


 

En ädre dam stod vid denna skylt och matade fåglarna som finns i Lötsjön.


"Ser du inte att här får vi inte mata fåglarna med bröd, det står så på skylten", förmanade en annan förbipasserande.


"Ja, jag vet det, men mitt barnbarn tycker att det är så roligt att mata sjöfåglarna". Hon hade ett barnbarn med sig.


Kontentan av det får jag till, att än om saker är förbjudna så tycker barnen om att göra det eller det så låt dom hålla på, det som de tycker är kul ska inte förbjudas dom. Undrar inte över att världen ser ut som den gör och alla dessa ungdomar som stjäl och gör ännu värre saker, då inte ens vår generation kan lära ut hur man uppför sig.


Därför blir jag så otroligt glad då jag möter barn och ungdomar som kan uppföra sig. För det finns massor av sådana också. De har fått lära sig hemifrån hur man ska bete sig.


Som den lilla flickan som kom ut ifrån en port på Sturegatan, lite snabbt så att jag höll på att snubbla över henne.


"Förlåt", sa den kanske 3-åriga lilla tjejen, och hennes mamma log så vackert.


Blir full i skratt då jag tänker på en pigg 3-4 årig kille som trycker på knappen för att få gå över vid ett övergångsställe vid Tulegatan och då det blir grönt säger killen:  "Tack" och vandrar över.


  

I morse var det bara ett fåtal sjöfåglar ute och simmade.


 

Ser ni att det nästan verkar som om det brinner i buskarna.


 

Men, då vi kommer närmare så syns de fina djuren. Jag visade dom häromdagen på bloggen och skrev att det var renar som hade pyntats till jul. Så fel jag hade.


Vi träffade på en bekant som jobbar med alla växter och så´nt vid Lötsjön, i morse och han talade om att detta var rådjur som kommunen hade satt upp och de ska få stå där året om och glädja oss.


Svaret på frågan som jag ställde i förra inlägget var Bibo. Flera av er gissade rätt, bra gjort.





Nybyggen och en fråga.

Av wiolettan - 2018-11-09 09:36


Ännu en gråmulen dag ute med lite duggregn och plus 7 grader. Det gjorde inte oss något utan vi vandrade ut och gjorde ett litet storverk, igen. Gick runt Lötsjön och det tog nästan en och en halv timme, det som kanske tog knappt en timme förr. Men, det var skönt att få frisk luft.


 

En del nya saker såg vi vid vår morgonrunda. Dessa till exempel, julprydnader, eller julrenar. Lite tidigt men de lyste så vackert. Speglar sig i vattnet, gör de också. De fanns på den lilla ön som finns på Lötsjön.



 

Här syns de lite bättre.


 

Här var det någon som tydligen tyckte att bänken såg lite trist ut. Fint gjort, onekligen.


 

Påminner lite om målningen på Duvbo grillen på Tulegatan. Nej, kanske inte. Utom den blå färgen då.



  

Såg inte ut som en vanlig fågelholk, för liten ingång. Nej kanske en liten mes kommer in.


  

 

Lustigt ställe att sätta en holk på och vilket litet hål. Insekter kanske ska bo där på vintern.


 

Denna också, litet hål och nästan nere vid marken. Inget för fåglar.


 

Litet annorlunda typ av holk, igen.


 

Den här tror jag är för insekter i alla fall.


 


Det var så länge sedan som vi gick runt Lötsjön så jag njöt av att se allt det nya. Detta var nytt, för mig. Vet ni vad det är? Svaret kommer i nästa inlägg.


Det var härligt att komma ut och "gå av sig" lite. Vi var på restaurang igår och firade en väninnas födelsedag. Sedan hem till oss för fika så det blev lite mer och mycket mat. Men gott var det och hon verkade glad och nöjd.



Katten Sessis.

Av wiolettan - 2018-11-05 09:36


Berättade i förra inlägget om mötet med den fina katten på kyrkogården.


Det fick mig att tänka på den första katten som jag fick. Jag var då i början av tonåren och hade tjatat länge på min mamma om att få skaffa katt. Men, hon tyckte inte om katter och var rädd för hundar, hade blivit illa biten av en hund som liten, så den delen förstod jag eftersom jag också hade blivit biten av en schäfer som  elvaåring.


Men katter, hur kan man vara rädd för dom, tyckte jag. "Dom springer bara runt benen på en", sa min mamma, "och är ivägen".  Det var bara att finna sig i det. Tills en dag, lyckan slog ner och jag fick en katt.


Kommer ni ihåg att jag skrev om en liten tidning som vi som tonåringar skrev. Vi var cirka 10 ungdomar i åldern från 13 år till 19 som bodde i vår lilla by och höll ihop. Av mina syskon var det jag och min 3 år äldre bror som var med i gänget. Vi träffades, lekte, spelade och tävlade med allt möjligt, plus att vi gav ut en egen tidning. Vi sålde den till våra grannar för några ören och försökte vara seriösa. Inte alla skrev i den utan "redaktören" intervjuvade oss och beskrev sedan i bladet hur våra ungdomsliv förflöt. Nu har den skaffat ett jobb, eller nu håller han på att ta körkort, hon har sökt jobb i Örnsköldsvik och så vidare.


Men i alla fall, i den tidningen hittade jag i höstas då jag var uppe i Ångermanland i mitt föräldrahem, denna dikt som jag hade skrivit i tidningen. Jag var i början av tonåren, kanske 13 eller snart 14. Detta på tal om katter.



 


Jag kommer inte ihåg att jag har skrivit detta, men det var mitt namn under och senariot stämmer.




 

Här är jag som 14-åring, med min första katt, Sessis. En mycket klok och fin kattfröken.