wiolettan

En bok som berör!

Av wiolettan - Igår 08:32


Nu har jag läst den senaste boken som Bosse Lidén har skrivit.


   

Den heter ”Minnen som stannat kvar”. Titeln säger vad boken handlar om, minnen och vilka minnen sen. Den är skriven i kåseriform och den stilen tycker jag mycket om.


Jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Vilken bok. Jag har läst de två andra böckerna som Bosse har skrivit ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”, den senare tillsammans med sin fru Solveig, så jag visste att hans böcker är läsvärda och i min smak. Men, denna bok, skriven i små korta kåserier, berörde mig på ett annat sätt.


Genom bloggen så tycker jag mig känna Bosse och vet vad han har att tampas med och ändå, den glädjen och humorn som kommer fram i boken är helt underbar. Hans medmänsklighet, empati och starka känsla för det rätta, både i smått och stort, kommer fram i boken på ett speciellt sätt.


Jag skulle önska att jag hade en tidning där det fanns ”dagens kåseri” och att författaren då skulle vara Bosse Lidén.



En sak till som är underbart med denna bok är att jag kan läsa den många gånger, för den är kort och gott, så bra.


Men, så är det ju en sak som inte är lätt, nästan omöjlig. Bosse vill att vi läsare skulle tala om vilka tre kåserier vi tycker bäst om och vilket kåseri vi tycker sämst om. En omöjlig uppgift, tycker jag.


Ni skulle ha sett lappen som jag noterade på, vilka som jag tyckte var bäst, fullklottrad var ordet. Så, det var bara att läsa om dom kapitlen och ta en ny lapp. Den blev inte lika full med titlar, men alldeles för många.


Resultatet kan ni läsa på Bosses blogg. Att välja ut den ”sämsta” gick inte heller bra. Ingen förtjänar ordet sämst bland dessa, men jag valde. Vilken? Nja, jag är inte så förtjust i sport.



 

Solen vill titta fram idag och det verkar bli en finfin lördag.



Några tankar.

Av wiolettan - 2017-10-17 08:51


Idag, mulet både ute och inne.




Giv mig den frid, som djup likt floden flyter

och gör att livets öken blomstrar blid.

Giv mig den tro som natt i dag förbyter

och lär mig vänta än en liten tid.


En liten tid mig törnen ännu sårar

och stormar möta här i tidens gång.

En liten tid att så min säd i tårar

och sen kan skörda ut i jubelsång.




En liten historia.


En 80-årig dam önskade sig en bok av prosten Engström, men fick av misstag en av humoristen Albert Engström.


Hon utbrast:

Hade jag inte vetat att det var en gudsmans ord så hade jag väl skrattat mig fördärvad!



 

En bild jag tog i slutet på förra veckan, vid vår förmiddagsrunda.



 

Även denna bild är ifrån förra veckan, fast vid en tidig morgonrunda.





Bön och svar.

Av wiolettan - 2017-10-13 10:34


Då jag var och besökte min hjärtläkare senast, nu i höst, för min årliga kontroll av pacemakern och hjärtat, frågade jag honom om jag kunde få sluta med Waranet, blodförtunnings medicinen.


”Nej, det går inte, du måste fortsätta och ta en sådan medicin så länge som förmaksflimret återkommer”.


”Men”, fortsatte han ”vi kan pröva någon annan sort, om du tycker att det är jobbigt att gå så ofta och kolla värdet, du har flera kriterier som ger dig rätt att få en annan medicin”.


Så började vi diskutera om för och nackdelar med en annan tablett och om de var lika säkra som Waranet som är ett beprövat preparat som har funnits länge och som det även finns motmedicin mot, om man skulle drabbas av en blödning.


”Pradaxa, kan vi pröva”, sa doktorn.


Då hörde jag sjuksköterskan säga, lite tyst så där:  ”Nej, den går inte ihop med Multax som hon har för hjärtrytmen”. Inte meningen att jag skulle höra.


”Nej, just det, då provar vi Eliquis istället, det finns ju motmedel på det också och är ett mycket bra och kollat läkemedel. Det är lite dyrt, men det är ett bra alternativ till Waran”.


Då sköterskan sedan tog EKG på mig så sa jag: ”bra att doktorn har dig här”. ”Säg det högre” sa hon, ”så att han hör”.


Så skrattade vi alla tre. De är så trevliga och lättsamma där.


Fick därefter instruktioner för övergången, då Waranet ska fasas ut och då sa sköterskan.


”Du får vara beredd på att de blir inte glada på vårdcentralen då du slutar med Waranet för de tjänar bra på de patienter som går på Waran, med alla dessa kontroller och prover och den här tabletten är dyr. Men stå på dig så ska du se att det går bra”.


Nu fick jag nästan hjärtsnurp. Att någon ska behöva bli ledsen på mig och kanske lite småarg är bland det tråkigaste jag vet. Jag vill så gärna att alla ska vara glada och jag vill inte förorsaka något tjafs.


Så på natten kunde jag inte sova, låg och vred och vände på mig. ”Hur gör jag, vad säger jag”? Återkom ideligen. Sköterskan skulle ringa efter en vecka då jag skulle ha tagit sista kollen gällande Waranet och höra om jag hade ändrat mig, om inte så skulle hon tala om doseringen av den nya tabletten.


Som alltid så talade jag om allting för Gud och bad honom att hjälpa mig, så någon slapp bli arg eller ledsen på mig, eller att jag i ren frustration skulle brusa upp. Jag har kort stubin. Jag har också en barnslig tro på att Gud hör bön men sen att Han kanske inte svarar så som jag tycker, det får jag ta, eftersom Han ser bortom min snäva horisont.


Jag somnade och vaknade på morgonen och visste precis vad jag skulle säga till doktorn på vårdcentralen., vilket jag också gjorde. Sa till läkaren att detta var sista gången som jag skulle ta provet och att jag skulle sluta med Waran så jag ville inte ha någon ny tid.


”Hur kommer det sig”? Varför ska du inte fortsätta med medicinen? Du har ju fortfarande flimmerattacker”.


”Jag ska byta till en annan stroke förebyggande medicin”.


”Men, varför vill du sluta med Waranet, det är ju en bra tablett och fungerar bra , finns motmedicin, så det är inga problem om du skulle få någon större blödning”?


Då sa jag vad jag hade kommit på då jag vaknade på morgonen.


”Jag har förmaksflimmer cirka 55% av min tid och har jag då en tid att passa här för att kolla värdet och inte kan gå, så får jag betala 200:- om jag inte säger återbud före 24 timmar. Många gånger vaknar jag på morgonen med flimret, försent att lämna återbud, det kan bli mycket kostsamt för mig”.


”Men ojdå, det förstår jag, så kan du ju inte ha det, det är klart att du ska börja med den nya medicinen”.


Ni må tro att jag var lättad då jag gick därifrån, kunde jag trippa fram så skulle jag gjort så, det är jag övertygad om. Läkaren till och med önskade mig lycka till och sa att det skulle bli en lättnad för mig.



 

Några deviser ifrån min Optimistlåda.




Det damp ner ett paket...

Av wiolettan - 2017-10-10 10:06


...i brevlådan, eller rättare sagt en avi om ett paket. Det kom igår men jag  kunde inte hämta ut det då, så jag fick snällt vänta till idag. Men, då gick jag och mysingen iväg snarast nu på förmiddagen och jag fick mitt efterlängtade bokpaket. Det rymdes inte i brevlådan, så det var därför som vi fick hämta ut det på "posten".


Böckerna kom från Skåne närmare bestämt Ystad, närmare bestämt ifrån vår bloggvän och författare Bosse Lidén.


Jag har som ni förstår, inte hunnit med att läsa dom ännu, men har tjuvkikat lite och det gör mig ännu mera sugen på att få sitta ner och grotta in mig i läsandet.


Den dedikation som Bosse skrev till mig, gladde mig mycket.



 

Molnbild som jag har fotat vid vår resa till Trehörningsjö.



 


Några tänkvärda ord ur min almanacka.



Ni som läser min blogg, jag önskar er en finfin dag.



Svaret!

Av wiolettan - 2017-10-09 09:55


För flera inlägg sedan så visade jag några bilder på vilda djur och berättade att vi hade varit på safari och frågade om ni kunde gissa var.


Jag fick en hel del gissningar men ingen stämde så nu ska jag berätta svaret. Kanske ni trodde att jag hade glömt bort det, eller så att ni kanske hade glömt frågan. Hur det nu än var och är så kommer här upplösningen.


Vi åkte på en dagstur med SPF, vår pensionärsförening, till Gräddö och Samtorps gård. Samstorp ligger på Rådmansö i närheten av Gräddö. Det är en rätt så stor gård där de har ett vilthäng och där betar dovhjortar, mufflonfår och kronhjortar med flera djur.


Vi åkte runt i viltområdet och fick se mycket och många olika djur på nära håll. Där på gården fanns det, kronhjort, dovhjort, visenter, mufflonfår, vildsvin, hästar, höns och kaniner.

 

En gammal eka till beskådande.



 

En trilla kallade vi detta åkdon, då jag var ung. Jag har själv åkt med häst i en liknande.





   

En sjö, för djuren att dricka vatten ur har ägaren också gjort.




 

Dessa vagnar tar cirka 50 personer. En traktor drog dessa tre vagnar där vi satt relativt skyddade. Ingen blev biten eller något så´nt och vi kände oss trygga där vi satt och åkte runt, stannade ibland och fick mata de vilda djuren. Guiden hade lagt ute en mängd bröd och limpor i vagnarna, så vi hade fullt upp.

 

Här är vår guide, tillika ägaren. Han är kompis med flera av djuren och har gett dem namn. Det kostar 100:- för barn och 150:- för vuxna att åka på en guidad safaritur. Bara att ringa och beställa tid.



 

Vildsvin syns här.



 

Dessa hjortar fanns det gott om.


 

Dom här var stora och såg mäktiga ut.


 

Slagsmål på gång, eller?



 

En albino, kanske? Ovanlig i alla fall med sin vita färg.


Vid besöket på Samstorps Gård, där vi fick inhandla kött, alla möjliga olika vildkött, fick vi också kafferast med macka med något vilt på. Det var gott men jag ville inte veta vilket av djuren det var.


Vi handlade inte något från köttdisken, men däremot köpte vi en burk honung. Mycket god.



  

Sedan fortsatte bussen till Kapellskär för en båttur till Åland. Där på båten blev Shirley Clamp intervjuvad av Ragnar Dahlberg. De underhöll oss och och vi fick reda på en hel del om Shirleys liv. Intressant.



 

Hon sjöng också, många av sina kända låtar.


Sammantaget blev det en lång, intressant och givande dag.





Ny svensk social app: Mindsneak!