wiolettan

Intressant liten resa.

Av wiolettan - 2019-05-22 08:46


Vi har varit på en liten minitur, mysingen, jag och min äldsta bror. Min äldsta bror som fyller 92 år i juni tycker mycket om att åka ut och titta på nya platser, eller gamla med, för den delen, men att komma ut lite och se andra vyer, njuter han av.


   

Så vi tog bilen och åkte iväg och hamnade  vid Mora Stenar, som finns strax utanför Knivsta, söder om Uppsala.


Mora Stenar, vad är det? Jo förr då kungamakten inte gick i arv, utan bestämdes av folket i val, valdes och utropades den nye kungen på Mora äng.  Mora sten var den sten som kungen efter genomförd Eriksgata ställde sig på och svor på att hålla lagen och rätten i riket. Stående på den stenen mottog han därefter folkets hyllning. Det upprättades också ett dokument över valen, på en mindre sten, där texten höggs in. Flera av dom stenarna finns ännu kvar.


   

I denna byggnad som anses vara Sveriges äldsta museibyggnad, finns några stenar fortfarande bevarade. Det var på Gustav III:s initiativ som huset byggdes 1770.


 

Under flera hundra år, före 900-talet till mitten av 1400-talet, valdes de som ville bli kung, på denna plats. Den siste som valdes var Kristian 1, 1457.


 

Precis intill Sveakungars valplats finns ett gravfält. Dalgången som vi stod vid, bildade en gång den så kallade Långhundraleden. Vikingatidens ena vattenväg till dåvarande huvudstaden Uppsala.



 

På baksidan av det lilla huset hängde en ängel. Hur kommer det sig?  Den var mycket gammal och nött. Ansatt av väder och vind.


Då jag ser dessa gamla platser och får en inblick i vad som har hänt på sådana ställen för så många år sedan, sätter min fantasi igång. En dam i min ålder till exempel, hur levde hon då? Eller levde hon överhuvudtaget? Barnen, hur hade de det? Var det bara att arbeta och arbeta? Männen, fick de alltid vara beredda att ut och kriga för kungen och fosterlandet? Hur var mentaliteten, grannar emellan?


Många frågor men knappast några svar.



Naturen och lyckan.

Av wiolettan - 2019-05-16 08:31


I morse vaknade jag tidigt och tyckte att "än är det bara natt", men så var inte fallet så det var bara att stiga upp och vandra ut på en liten runda.


Klockan var strax före halv sju, men solen lyste och människor, hundar, bilar och cyklister var i full gång. Graderna var sju och på plussidan så det fanns inget att klaga på. Kanske då att kroppen kändes tung och benen ännu tyngre efter gårdagens lillördagsfest. Nja, fest och fest, men vi hade bjudit hit ett par vänner och då är det alltid lite extra att dona med innan och efter. Under tiden är det ju bara trevligt.


Promenaden i morse gick till Lötsjön och det var roligt att se hur det blir grönare och grönare i markerna.


 

Jag blev mäkta förvånad över att finna en liten gässunge, redan och bara en.


 

Vita gäss, ser rofyllt ut.  Spegelbilder i vattnet visar att det var nästan vindstilla.



  

Fontänen hade kommunen satt i gång.


 

Måsarna skränade och sökte efter föda.


 

Det var så tidigt på morgonen så att trollen vågade komma fram och visa sig.



 

Ett hjärta som kom i vår väg.


Ja, det finns mycket ute i naturen att njuta av. Har vi bara ögonen öppna och öronen på skaft, så kan vi få uppleva många, små sköna lyckoögonblick. Vi måste lära oss att ta till vara på dem.



Många människor springer efter lyckan,

likt en tankspridd man som nervöst letar

efter sin hatt, medan han hela tiden har

den på huvudet eller i handen.



Blickar framåt.

Av wiolettan - 2019-05-10 08:06


Då jag steg in genom dörren häromdagen efter ännu ett läkarbesök och undersökning, så tänkte jag:


”Så bra jag har det egentligen, får vara i eget hem, har min mysing som stöd och hjälp och får uppleva ännu en vår”.


Har inte orkat skriva på bloggen eller göra något annat, men nu hoppas jag på mera krafter, dag för dag. Läkaren har sagt att jag ska slopa Multaq tabletterna och det gör jag så gärna så. Har ätit dom i cirka fem år och på min fråga varför jag inte skulle ta dom så sa han att de inte gör någon nytta längre. Ja, jag säger då det. Är det bra eller dåligt? Bra måste jag inbilla mig. Optimist så länge det går.


De senaste två undersökningarna har jag inte fått svar på ännu. Det som gör min orkeslöshet är förmaksflimret, hjärtsvikten och kärlkrampen. Men nu har mysingen och jag börjat med våra morgonpromenader igen, det känns bra så. Promenerar en bra sträcka och inte bara ut genom dörren och in igen.


Jag har fått se hur Sundbyberg förändras med byggen hit och dit. Vägar och parker, mycket är på gång och även våren gör sitt till för att ändra på landskapet.




 

En bild som jag tog i morse ifrån vardagsrumsfönstret, uppemot Tornparken.



 

Svanarna är så vackra där de ligger i vattnet. Här i Lötsjön.



  

Denna svan fotade jag vid vår resa till Stallarholmen. Visst ja, den dagsturen har jag lovat att berätta om. Får bli en annan dag. Svanen tronade så fint mitt på bordet. Naturtrogen och vacker.



Genom hoppets fönster har man

den bästa utsikten mot himlen.



Tack för alla snälla kommentarer och vänliga tankar.

Hej, mina bloggvänner!

Av wiolettan - 2019-04-19 14:37


Ser att en del av er undrar hur det är med mig. Det tackar jag så mycket för och även alla andra snälla och fina kommentarer. Har läst ifatt mig där.


Jag är inte i form för tillfället att sitta vid datorn men hoppas att jag snart kan återkomma.


Vill önska er som tittar in en GLAD PÅSK.


Vi har hittat vägen.

Av wiolettan - 2019-03-28 10:51


I morse då vi vandrade ut var det 1 plusgrad och nu är det en etta till, nämligen elva plusgrader. Det är lite vårlikt ute och känns inte som om det skulle bli något bakslag. Det är snart april och då vet man aldrig. Men, vi gläder oss åt dagen som i dag är och njuter av att se vårens ankomst.


Igår var mysingen och jag upptagna hela dagen med att fira oss själva. Ni vet ju vid det här laget att vi passar på att fira och påminna oss om alla speciella dagar som finns. Och, igår var det vår nionde bröllopsdag. Helt otroligt så fort tiden har sprungit iväg.


 

Här står det bland annat, 9 år Pilbröllop.


Ni som har följt min blogg kanske har sett bilder på olika små "symboliska" saker som mysingen har strött över mig på våra bröllopsmorgnar.


 

Här är några exempel. Hjärtan i papper på ettåriga dan, hjärtan i bomull på tvååriga och hjärtan i läder på treåriga bröllopsdagen. Det var många varje gång, här har jag bara tagit ett av varje.


Då kan ju man undra då, pilbröllop, slänga över mig en massa hjärtan i pilar?


 

Nej, det blev det inte utan han hade klippt ut och ritat dessa. Fyndigt måste jag säga.



 

Fick ett fint grattiskort av våra vittnen också, bl.a



Så, idag är vi trötta och tänkte ta lite ledigt, hämta nya krafter.


Om ni undrar. Jo jag blev bönhörd, både mysingen och jag kom iväg på resan i tisdags till Stallarholmen och hade en trevlig dag. Men det berättar jag om en annan gång.