wiolettan

Tillbaka igen...

Av wiolettan - 2018-09-14 09:51


...till Sundbyberg, vårt hem. Fast, det känns som hemma, i Ångermanland också. Jag gillar den rena, klara luften, stillheten och de mäktiga skogarna. Är så tacksam att jag har fått överta denna lilla stuga av min äldste bror.


 

Han kände för några år sedan att han inte orkade som förr och en av hans söner dog och den andre var inte intresserad av stället så då fick jag det. Jag lovade  honom att han fick utnyttja det själv också, så länge han och jag lever. Så nu  då vi bilar uppåt, följer han med oss och bor på övervåningen. Det fungerar alldeles utmärkt. Han fyllde 91 år nu i sommar och då var vi där och firade honom.


Min pappas yngste bror fyllde 102 år i sommar då vi var i stugan och drygt en månad senare avled han. Begravningen var dagen innan vi bilade ner igen. Så nu finns inte någon kvar av mina föräldrars syskon. Inte så konstigt kanske. Min pappa föddes år 1899.


Det hade börjat att bli höst i Ångermanland, så vi stängde stugan för vintern och det kändes OK. Då det är mörkt där på kvällarna, så är det verkligen mörkt. Då jag bodde hemma i min ungdom tänkte jag inte i dom banorna, men nu tycker jag inte om det kompakta mörkret. Skillnad emot staden, där är det aldrig kolmörkt.


Då vi kom hem väntade oss en överraskning. Bosse Lidén hade sänt en lott. Vinst i en tävling som han hade haft på sin blogg. Tack snälla Bosse. Jag tycker om dina tävlingar och lekar.


 

Först vann jag lotten och sedan vann jag på lotten. Dubbelt roligt. Roligt är det också att skrapa den.


Ha det bra och må så gott.


Som Desmond Tutu sa:

Gör lite gott där du är.

Det är dessa små uttryck

av godhet som sammantaget

förändrar världen.



Ett medmänskligt hjärta.

Av wiolettan - 2018-08-23 08:00


Det var en gång en ung man som gick ut och ställde sig mitt på stadens torg.


"Jag har det mest perfekta hjärtat av alla", utropade han.


Människorna i staden samlades för att beundra hjärtat, och allesammans höll med. Hans hjärta var verkligen perfekt. Utan minsta fläck eller skråma skimrade det vackert i solljuset.


Så hördes en skrovlig röst ur folkmassan.


"Jag håller inte med. Ditt hjärta är inte ens hälften så vackert som mitt".


Alla vände sig om för att se vem det var som talade. Rösten tillhörde en gammal man som banade sig fram genom folkmassan.


"Se här", sa han och visade fram sitt hjärta.


Den unge mannen kunde inte låta bli att skratta.


"Hur kan du påstå att ditt hjärta är vackrare än mitt", frågade han. "Ditt hjärta är ju fullt av ärr. Det saknas bitar, och vissa hål har lagats med bitar som inte ens passar".


"Det kanske är sant", svarade den gamla mannen. "Men jag skulle aldrig byta bort mitt hjärta mot ditt. Du förstår, mitt hjärta reprensenterar mitt liv. Hålen har uppstått när jag har älskat en annan människa och gett bort en bit av mitt hjärta. Ibland har jag fått en bit av den människans hjärta tillbaka. Ibland har jag älskat någon som inte har älskat mig tillbaka. Då har det förblivit hål. Men jag vårdar hålen också, för de påminner mig om den kärlek jag har till dessa personer. Och jag har inte gett upp hoppet om att de någon gång ska ge mig en bit av sina hjärtan. På så sätt har mitt hjärta kommit att se ut som det gör idag. Och för mig är det ett vackert hjärta".


Den unge mannen stod tyst. Han tittade på sitt eget hjärta och på den gamle mannens hjärta.


Utan ett ord tog han en bit ur sitt hjärta och gav till den gamle mannen.


 

En vacker saga som kan säga oss så mycket.



 

Ha det så bra mina bloggvänner. Vi åker iväg på en tripp till mitt barndomshem och datorerna lämnar vi kvar som någon annan får se till.



 

Kom ihåg att rösta och rösta klokt och vist, om det går. Har vi ett hjärta för andra så ska det säkert gå bra.



Leka detektiv.

Av wiolettan - 2018-08-21 12:00


Vår lekledare och klurighetsminister Bosse Lidén har än en gång satt igång en tävling för oss tävlingssugna. Denna gång var ju svårare än alla andra gånger, helt enkelt omöjligt att lösa allt, visade det sig. Det hjälpte då inte att utöka tiden till hur många veckor som helst, gick inte bra, mycket saknas, i alla fall för mig. Men, roligt har det ändå varit och spännande och motionerande.


Denna gång gällde det att fota vissa givna reg.nr bokstäver på bilar.


Den första kombinationen var ABC. Omöjligt tänkte jag, men har nu i dessa veckor då jag har kunnat vara ute och promenerat, endast morgnar, för värmens skull, hållit ögonen öppna och handen i mysingens.


Så helt plötsligt såg jag den.

"Titta, ABC", ropade jag, men mysingen såg inte och kanske inte trodde mig heller och jag hann inte fotografera.


"Nu går vi ner hit i morgonbitti igen och kollar", sa jag.


"Det skulle väl vara otroligt om den kom än en gång", tyckte mysingen.


Men sagt och gjort, morgonen efter var vi där igen. Efter cirka en kvart tröttnade vi och vände och gick iväg hemåt. Då skrek mysingen:


 

"Nu, den kommer där".  Ni ser själva vad jag hann fota. Inget reg.nr alls.



 

Nästa morgon samma tid var vi där igen och där kommer den och jag är beredd, vilken lycka. Det var mycket svårt att hinna med att fota ett reg.nr på en bil som kör, svårare än jag kunde tänka mig.


 

DEF 

Mycket lättare att ta en bild om bilen står parkerad.



 

NOP


 

UWX


 


YZH  Här hade vi valfritt den sista bokstaven.


 


JUL


 

SOL. Den bilen såg vi i ett skyltfönster och det stod såld på den. Nästa gång vi gick förbi var den borta. Snacka om tur. I morse såg vi den i trafiken.


 

WNS hittade vi till slut. Svårare än jag trodde att få syn på någon bil med W, plus en annan bokstav istället för I och sedan S.



 

Till dig Bosse. Hittade två BOZ, låter lika bra som BOS, eller?


 

En dam kom gående med sin rullator och i den låg GOT, Gotland med många orter. Damen var en bekant ifrån vår pensionärsförening, så jag frågade om jag fick ta en bild av hennes fina bag. Hon hade fått den av sin dotter som bor på Gotland. Så där fick jag GOT också, som efterfrågades, men inte som reg.nr förstås.


Mitt bidrag. Några hittade jag men långt ifrån alla. Tror att det är hälften. Får se hur långt det räcker. Det är ju en trevlig lek för mig som tycker om tävlingar och lekar. Jag blir nog aldrig vuxen i det avseendet heller.


Vi kommer att åka norröver och datorn får stanna här med dammråttor och andra. Men då jag kommer tillbaka så får jag se hur pass långt efter jag blev segraren. Huvudsaken är att få vara med och roligt att tävla. På söndag då Bosse stänger tävlingen, får jag sitta i "stugan" och hålla tummarna och undra. Ni kan se mig, eller hur?

Katten!

Av wiolettan - 2018-08-20 07:52


Någonting som jag har börjat längta så otroligt mycket efter på senaste tiden är att ha en katt. Eller ha en katt, det är ju egentligen katten som "har" människan. Jag tycker om hundar också men katter har alltid facinerat mig. Dessa självständiga varelser som verkligen  bryr sig om de personer som dom har utvalt. Fast det betyder inte att de rättar sig ovillkorligen efter oss. Nej, de bestämmer själva och det är inte alla som kanske tycker om det.


Ernst Hemingway lär ha sagt. "Jag har lärt mig massor genom att lyssna ordentligt".


Han beundrade katter för deras "känslomässiga ärlighet", har han också sagt. Hemingway menade att katter, till skillnad mot människor, aldrig döljer sina känslor. Han delade sitt hem i Key West med över trettio katter. En av dem, Snow White, som han fått av en sjökapten, hade fler tår än normalt. Dussintals avkommor efter Snow White lever fortfarande kvar på egendomen. Jag har aldrig sett en sextåig katt.


Många tycker att katter är dumma. "Det går ju inte att lära dom något, som t.ex med hundar". Men så fel det är, de är mycket kloka små djur.


Din katt är smartare än din iPad, mycket smartare. En iPad kan processa otroliga 170 miljoner operationer per sekund, men din katts hjärna kan hantera 6,1 biljoner. Och lagringskapacitet? Katten vinner igen, 91.000 gigabye mot iPadens 60. Har jag läst.


Mark Twain har sagt;


"Av alla Guds skapelser är det bara en som inte kan göras till slav under kopplet. Detta är katten. Om man kunde korsa en människa med en katt, skulle människan förbättras, men katten försämras."


 

Min fösta katt, Sessis, i mitt knä och hennes första kattunge. Jag var med många gånger då hon födde sina ungar.


 

Topsy, han blev nästan 17 år. En tavla som sitter på min vägg här hemma.


 

Topsy, här på tomten i Duvbo. Han bodde med oss i Sollentuna, Vaxmora, Duvbo och så sina sista år här. Efter honom har jag bara haft en katt Sebastian, eller Sasse som han fick heta.


Ha en bra dag och finfin vecka. Nu ska vi strax strax iväg och dela ut medlemstidningen för SPF.




I morse efter vår runda i vår lilla stad, upptäckte vi att klockan var mycket och mysingen hade en tid till tandläkaren att passa. Då sa jag till mysingen: "vi går trappan upp till Tornparken istället för runt, då sparar vi en massa tid." Sagt och gjort. Men det var lättare sagt än gjort, för nu var det längesedan som jag gick uppför den trappan och jag upptäckte då att min ork har försämrats betydligt. Det kändes inget vidare. Att jag känner mig ung inombords hjälper inte sådana gånger.


Ungdom är inte en period i livet, det är ett sinnestillstånd, ett viljebeslut, en känslornas livskraft,  en seger för modet över rädslan, äventyrslusta framför kärleken till det bekväma.


Ingen blir gammal endast genom att leva ett antal år. Människor åldras genom att överge sina ideal. År kan ge ansiktet rynkor, men att kväva sin entusiasm ger själen rynkor.


Detta har jag läst. Tål att tänka på och göra så gott man kan för att klara sig.



 

En talande skylt. Var försiktig. Mysingen och jag kanske är ute och leker.


  

Kör sakta här också. Ni ser väl ekorren? Nehej...


 

...men nu då?



 

Någon har tappat sin fina halsduk med en mängd hjärtan på. Den är inte min, fast det vore trevlig att äga den, men  får hänga kvar här, någon kanske saknar den.


 

Så vackert! Litet violett hjärta framför de violetta blommorna. Kändes nästan som om det var till mig.